Trängd...

Jag tror jag får en ångestattack,
Den kryper liksom upp på mig,
Först tröttheten,
Så mycket att göra,
Ingen egentlig tid att göra det på,
Jag behöver sova men är allt för stressad för det.

Försöker ändå,
Det är varmt,
Fönstret står på glänt,
Möjliga ljud som kan komma att väcka mig gör det svårare att sova,
Ett ljus gör mig orolig,
En gatulampa som inte kunde varit mer malplacerad.

Jag försöker att sova med bara påslakanet,
Det hjälper inte,
Stressen byggs upp ännu mer,
Snart är det Arvika,
Måste fixa allt imorgon kväll,
På söndag är det försent.

Block efter block byggs muren av stress upp,
Snart välter den.

Jag börjar andas häftigare,
Paniken kommer,
Jag måste ut,
Rummet är för litet,
För trångt,
Innehåller inte nog med luft.

Försöker andas lugnt,
Vill inte svimma,
Vill inte göra något jag får ångra senare,
Höger ?
Vänster ?
Gången är ingenstans jag klarar av att vara i heller,
Jag vill bara fly.

Går tillbaka till sovrummet,
Försöker tänka på andningen,
Vill inte börja hyperventilera,
Inte särskilt sunt.

Paniken försvinner,
Men nu då ?
Försöka sova igen ?
Ut och springa av mig ?
Sitta uppe en stund ?