Jag finner inte ord,
Jag finner inte känslor,
Jag finner inte mig själv,
Jag finner satan i mig inte ett jävla skit just nu.
De gula väggarna,
De putanden hålen,
De raka linjerna,
Rummet och dess fula egenskaper gäckar mig,
Nu när jag äntligen kan börja så vågar jag inte,
Hur länge kommer inte skiten stå ofärdigt ?
Lägger jag ner för mycket tid och energi ?
Trots allt bor jag bara i en hyreslägenhet.
Problemet är att det är [min] hyreslägenhet,
Det är (m)itt hem,
Problemet är att jag lyssnar för mycket på vad andra har att säga.
När slumpen inträffar kan man ha tur nog att förnedra någon man inte tycker om alternativt något de står för. I min nästan alltid bestämda takt gick jag till vagnen och precis i samma ögonblick som jag vrider mitt huvud och spottar åt sidan så sträcks ett häfte ut åt min riktning (motsatt den jag spottar i) jag tittar upp och ser att det är en äldre herre som kommer från Kristdemokraterna ger människan en ond blick (som antagligen inte syns då jag har solglasögon på mig) och kanske grimaserar illa åt honom tar ett steg åt sidan för att markera min avsky ännu mer och fortsätter gå min väg. Allt detta sker i ungefär samma veva och skulle kunna tolkas att jag till och med spottade demonstrativt, vilkte inte alls var min avsikt men det skiter jag i och snarare hoppas att det uppfattades så.
Ibland kan det vara riktigt skönt att bara visa avsky mot folk.
För en bråkdel av en sekund trodde jag det satt en katt i min hall, det var min USE ME bits och borr låda.
No comments:
Post a Comment