Det var fan löjligt hur jävla trött jag var efter dagens eskapader i P-Huset. Jag var så jävla slut och rädd för att man har over done it och att man kanske borde chilla lite så. Nu är klockan nollett:tjugonio och jag skall börja tolv i morgon egentligen men vet inte ifall jag kommer palla det med tanke på hur jävla cp-trött jag var förut i dag. Behöver jobba för jag behöver få in cash.
Nu är det typ en timme senare, nolltvå:tjugofyra. Suttit och pratat med en Jasmine, skulle kunna säkert sova nu och klara av att jobba imorgon bara att jag verkligen rädd för att inte göra bra ifrån mig på jobbet och det är fan inte bra. Orka ha prestationsångest inför och under tiden man jobbar, när det väl går bra så är det skit nice men detta tär ju fan bara på en person som är lite mer sane än vad jag är och hur fan påverkar det inte mig med det jävla självförtroende jag har samt allt jag alltid får för mig. Det bästa är bara att tänka på allt detta gör det hela värre, så jävla typiskt mig. Samtidigt vill jag inte säga upp mig för jag vill jobba, jag måste ju ha in pengar och kan inte vara choosey och utmanar jag aldrig mig och ger jag aldrig mig aldrig på jobb som är lite challenging så lär jag väl aldrig komma någon vart. Problemet är att man måste hitta en balans mellan att pusha sig för att övervinna rädsla och pusha sig tills man ramlar över kanten.
No comments:
Post a Comment