Harsh But Fair...

Jag är trött,
Jag försvinner nästan i drömmarnas land.

Bit för bit betar jag av mitt liv,
Alltid är det något som man måste ta i tu med,
Hela tiden tvingas man blicka bakåt och reparera det som skett,
Alltid hänger det på mig,
Alltid är det jag som skall rycka in,
Måste inse någon gång att ingen kommer att leva mitt liv åt mig.

Jag repar mig,
Det gör jag alltid,
Jag blir stakare,
Jag formar en vilja,
Jag sätter ner foten,
Jag säger det jag tycker,
Jag börjar skapa mig själv,
Allt går dock inte riktigt som jag vill alltid,
Det tar tid,
Det tar en livstid,
Man får bara lära sig av livet.

Vi träffades,
Vi underhöll varandra,
Vi lekte,
Vi tog dag för dag,
Vi fortsatte leka lite mer.

Det blev nästan allvar,
Vi visste inte om vi skulle klara av det,
Vi behövde det,
Jag behövde åtminstone det,
Vad som hände med dig spelar ingen roll längre.

Vi gick hit,
Vi gick dit,
Vi var fan över allt,
Det omöjliga skedde,
Det möjliga föll sönder,
Bara ironi kan förklara det som skett.

Jag har alltid varit sann,
Sann mot mig,
Det är ändå det som räknas i slutändan.

Jag kan lägga allt bakom mig,
Jag kan gå vidare,
Vad du gör skiter jag i,
Säger du något lyssnar jag inte,
Skriver du något läser jag inte,
Jag har bara slutat leka helt enkelt.

Det kunde slutat bättre,
Det kunde slutat sämre,
Det slutade dock som det gjorde,
Får nöja mig med att det åtminstone är ett avslut.

Räkna inte med en förklaring,
Allt finns där,
Kanske inte i denna text,
Däremot i många andra,
I det du sagt,
I det du skrivit,
I det du inte sagt,
I det du inte skrivit,
I det jag sagt,
I det jag skrivit,
I det jag inte sagt,
I det jag inte skrivit,
Allti finns där på svart och vitt,
Allt tillhör det förflutna,
Även du...