Feberfrosseri...?

Jag är trött,
Jag är varm,
Jag är seg,
Min kropp värker med jag sitter här i min dysterhet.

Du säger påståenden som är sanna,
Du säger påståenden som gör ont,
Jag vet,
Du vet,
Alla i hela jävla världen vet,
Vetskapen gör ont för jag känner inget,
Inte heller kan jag få utryck för något,
Det ända jag känner är smärta,
Smärtan som uppstår för att jag inte kan känna in något,
Den uppstår för att jag inte orkar känna in något,
Den är kvar för att jag inte vågar släppa loss.

Allt jag skriver handlar om smärta,
Det handlar om hat,
Det handlar om känslor man känner som man inte vill känna,
Det handlar om känslor man inte känner som man vill känna,
(återkommer)

Jag tycker inte om de sanningar jag ser,
Jag tycker inte om de insikter jag får,
Jag tycker inte om det för det visar bara att jag ljuger för mig själv,
Jag ljuger för att det inte skall göra ont,
Problemet är bara när sanningen kommer fram så gör det bara mer ont.

Det är i dessa stunder jag inte tycker om mig själv,
Fast frågan är ifall det finns några stunder jag tycker om mig själv,
Det är dessa stunder man skall blicka mot de ljusa stunderna,
Hur i helvete skall man orka de ?
Det ända man vill göra när man mår dåligt är att sparka på sig själv ännu mer,
Man hatar sig för att man mår dåligt,
Man mår dåligt för att man hatar sig själv,
Så fortsätter den lyckliga sagan,
För allt detta ger man sig några extra kickar för att man lipar om det.

Happy times…

Ironin finns åtminstone alltid där,
Man kan åtminstone skratta lite åt sig själv,
Det hjälper en stund,
Det hjälper kanske till och med för hela stunden,
Det skapar dock inte lösningar på mina problem.