Asså jag är verkliegn så jävla underlig, i förrgår så satt jag på tåget och fick verkligen en känsla av att "jag klarar inte av omvärlden, vill bara stänga ute den helt och hållet !" och försökte göra detta för att inte bryta ihop men snabbt så ändrar jag mig för att jag är så jävla rädd för att det skall bli så här oftare, att jag inte skall klarar av att åka tåg, buss, spårvagn, kunna gå ut på stan, så det enda jag gör är att dra av luvan som täcker mitt huvud, tar av mig solglasögonen framför mina ögon och låter mina lurar glida ner till halsen så de inte länger sitter på mina öron, allt för att låta mina sinnen få ta del av världen till max. Samma sak skedde idag på vagnen, vet att jag har haft samma problem eller nojat över att bli undernärd samt att jag skulle bli överviktig. Det känns inte som om jag tänker på det hela tiden men när jag vägde typ 63-64 kilo så kände jag att mer borde jag inte gå ner för då kommer jag börja bli rädd för att jag en dag skulle vara anorektiker (typ).
Det är så jävla ful att jag är rädd för att må för dåligt. Man blir ju bara trött på sig själv, alltid skall det vara något... ahh jag är för rolig ibland.
No comments:
Post a Comment