Kom precis (förut idag alltså) från min terapeut och börjar verkligen komma någon vart känns det som.
Det är bara det att det är min tid i högstadiet som tas upp. Den tiden jag mobbades, det var mina närmsta vänner som jag känt sedan typ 5 års ålder och dagligen umgåtts med i och utanför skolan. Sitter och pratar om detta för att reda ut och få bukt med min självkänsla och försöka få mig tro på mig själv och inse mitt egenvärde. Nyttigt men orhört tungt...
Det har verkligen format mig som person, jag har svårt att lita på folk, även om jag sällan visar det utåt så är jag ganska paranoid och tror väl egentligen i grund och botten att alla är ute efter att såra mig på ett eller annat sätt. Jag har en riktigt taskig självkänsla och osäker i mig själv och har allmänt svårt för relationer då jag har svårt att sätta gränser för vad som är okej och inte okej då jag hela tiden låter den andra parten göra det för att jag är rädd för att trampa någon på tårna.
Nu är det väl inte detta allt på grund av att jag blivit mobbad men mycket tackvare och ah... fan jag får försöka ta det som det kommer och lära mig att leva livet med mig mer i fokus, så är det bara. Det som har hänt har hänt och det gäller bara att ta i tu med det och jobba där ifrån.
Hon kommer med saker jag redan vet och förstår men hon konkretiserar och sätter och på det, vilket känns nyttigt men som sagt tungt att komma till insikt och verkligen suga åt sig allt. Det känns verkligen som om jag börjar först nu kunna ta i tu med mina verkligen problem och att de andra ca 4½ åren har varit mer att försöka klara av vardagen och ta det dag för dag, vecka för vecka osv. och nu när jag har en stabil grund att stå på så kan man verkligen fokusera på det som tyngt, besvärat mig och satt käppar i hjulen för mig alla dessa år.
Kan väl bara konstera att visst det sög brutalt och inget man vill gå igenom men samtidigt hade jag inte varit den person jag är idag heller så ah... Jag är en ödmjuk, förstående, öppen, kärleksfull och mogen person som är på många vis äldre till åren än vad mitt födelsetal säger och jag är glad för att jag den jag är och kommer att bli i framtiden. Summa sumaro, vill du bli lika grym som mig, se då för fan till att bli mobbad.
Det är bra att man kan vara lite oseriös och driva med sig själv och den skit man tagit.
1 comment:
Bra inlägg Lars.
Post a Comment