Ibland så kan jag även erkänna för mig själv att jag är ganska snäll och godhjärtad av mig. Visserligen får det mig att undra ibland hur det faktiskt står till med min psykiska hälsa för jag gör ibland saker som de flesta inte skulle göra eller ens komma på tanken att göra. Nu handlar detta inte om att jag skulle vara bättre än någon annan eller så utan mer bara att jag känner mig jävligt udda och konstig för att jag sticker ut från normen och börjar fundera på om jag verkligen borde ha gjort det där.
Jag såg en full stackare stod vinglandes på Danska vägen igår och det var inte jätte lång ifrån att han skulle ta ett par felsteg och ta sig ut framför en bil och verkade inte direkt som om folk som körde förbi noterade detta vilket var ganska skrämmande. Efter en kort stund så bestämde jag mig för att kolla hur det var med honom och visade sig att han var riktigt jävla packad och sa att han kunde slå följe med mig en bit upp på vägen då det visade sig att han skulle åt samma håll som mig, fick han att kroka arm med mig och började spatsera. Hade varit lite lättare om han bara tagit raka vägen hem istället för att dra upp mig för ett antal trappor för att sedan nästa huslänga ta mig ner för ett annat par men men, kom till hans dörr och möttes av någon som bodde i samma uppgång och han tog över och ledde honom till lägenheten. Det kändes bara naturligt att hjälpa honom för jag kunde inte direkt ha ett gott samvete att åtminstone inte försöka hålla honom borta från gatan en mindre stund.
Det är ganska underhållande att det är sånna här saker som får mig att känna mig extra underlig för att jag "står ut" lite bland folk. Jag menar för allt annat jag gör och är, är ju verkligen precis som alla andra beter sig, jag lovar...
No comments:
Post a Comment