Ovänta men ändå väntat så lyckas ju han, pappa alltås. Han och hans hemmabygge, ställningen rasade som han satt på och det slutade med en högerfot i 90 graders vinkel. För att enklast beskriva det, som i Lida, fast utåt. Blödde lite men han tog det ganska lugnt, antar att chocken och adrenalinet spelade in en del plus att min far är inte den mest blödiga typen och brukar inte åja sig för det mesta. Han brukar hålla lugnet vilket jag antar är ganska bra för att stressa upp sig gör absolut ingen nytta.
Får först och främst tacka så hemskt mycket Christine, människan som nog var före mig på plats och hjälpte till med att flytta bort ställningen och hämtade kuddar osv. oerhört omtänksam och hjälpande på alla sätt och vis. Jag menar en helt främmade människa som bara dyker upp och sitter vid min pappas sida och försöker hålla honom lugn (inte för att han kanske behövde de men ändå) och ser till min mamma samt mig och det enda jag mer kan göra efter att vi gjort allt vad vi kunnat för pappa innan ambulansen kom var att stå där och mer eller mindre håna honom för hur klantig jag ansåg han hade varit. Kärleksfullt...
Känner mig ganska ond för detta men det var trots allt inte så jävla farligt och mycker mer kunde man ändå inte göra, lika bra att försöka hålla honom på gott humör (antar jag). Det är så jag hanterar svåra saker och situationer, jag skämtar bort de. Eller åtminstone skämtar om det och försöker marginalisera det hela för att inte stressa upp mig själv och flippa ur totalt. Man får bara försöka vara så sansad man kan så man inte stressar upp andra, håller man sig lugn och sansad så kanske andra följer.
Jaja, får vara glad att det inte gick värre ändå. Värsta är väl att han kommer få svårt att gå om det gått riktigt illa men han kunde lika väl ha brutit nacken och då kanske han inte kunnat röra någon del av sin kropp om ens överlevt så ah man får försöka se det från de ljusa sidan. Dessutom hittade jag en tia när vi gick till pizzerian för att äta, jag och mamma det vill säga.
Jävla tur att han inte lurat upp mig på den jävla skiten för hade det varit jag som legat där i samma sits hade jag inte varit lika lugn, jag hade varit fly förbannad och svurit och gormat och förbannat den snåle jäveln för att inte tagit säkerheten före smidigheten och ens inte väntat med att hyra en ordentlig ställning. Det är trots allt min far i ett nötskal, kan han göra det själv och gratis så varför inte ? Han har gjort det förr och det har gått bra och det gick bra i ett par dagar tills man gör ett litet misstag och sätter ställningen lite för högt eller för lågt och inte ser till att den är nere i marken lite. Shit happens... det var inte värre än en bruten fot och lite skrubbsår, verkade dock som det var ganska söndertrasat inuti foten. Det tog 2 timmar lite drygt att fixa ihop allt så nu får vi bara vänta och se hur det blir framöver. Kan bara hoppas på att han kan gå på den igen någorlunda och att han slipper kryckor / rullstol eller dylikt men även om det slutar illa så får man fortfarande skatta sig lycklig att det inte gick värre till. Skall sova nu - Tjugotvå:tjugosju
No comments:
Post a Comment