Klockan 03.31 och jag sitter i min brandgula soffa och lider. Det känns som om min kroppstyngd hålls uppe av mina kindben som hänegr på varsin köttkrok, det känns som om någon försöker pressa bort pannbenet på mig och det känns som om jag har 20 kilo snor mellan ögonen som tynger ner mig.
Det ena jag hör förutom min igentäppta näsa är mitt element som det flödar varmvatten igenom. Det är ett konstant ljud och skulle bokstaven D vara ett riktigt ljud skulle den låta så.
Det skulle blivit annorlunda, texten jag spelade upp innan jag skrev ner den. Jag klarade bara inte av att fatta tag i bladet och pennan, jag mådde för dåligt, jag var för kraftlös, jag behövde nog lite tid att samla mig.
Jag vill mer, jag ville skriva om döden, jag vlle skriva om onani men det är ett för kliniskt ord som jag skrev nu, jag vlle skriva om att runka, jag ville vara enkel, jag ville visa folket...
Jag har alltid velat bli någon, bli bra på något, bli erkänd, bli känd. Problemet hade nog bara varit att jag skulle inte tycka om det, jag skulle ändå aldrig erkänna för mig själv jag jag lyckats med, jag tycker inte om att stå i centrum men ändå gillar jag det. Jag går emot mig själv, jag vet inte vad som är sanning, kanske båda.
No comments:
Post a Comment