Tror inte riktigt bio är något för mig trots allt, jag klarar inte av allt folk som sitter och skrattar åt dåliga skämt, som sitter och pratar under filmen osv. osv. helt enkelt folk som inte har samma smak som mig och inte håller käft när jag gör det. Må detta vara inskränkt av mig men jag känner bara att jag inte klarar av mer skit längre, snart kommer jag bara ställa mig upp och säga åt folk att hålla käften för att jag anser de är helt dumma i huvudet då de inte har samma uppfattning och åsikt som mig angående filmen. Kanske något jag borde jobba på, mitt dåliga temperament. Det är ju inte så att jag står och skriker på folk eller slår någon på käften utan att jag mer gnäller och har mig över allt jobbigt som skett mig när jag pratar med kompisar för att få lite sympati vilken kan vara en gnutta irriterande skulle jag kunna tro. Jag menar varför inte bara gå ? Varför inte bara säga till ? Osv. men let's face it, jag är en jävla svensson, jag har inte den karaktären, jag är inte ens sån person. Inget illa ment men känner du mig inte så hatar jag nog antagligen dig och du förtjänar antagligen att dö p.g.a. någon liten sketsak som jag retat upp mig på. Även om du må känna mig så finns risken att jag hatar dig med. Detta kommer jag fortsätta göra tills du kan visa mig något som väger upp mot mitt hat gentemot dig.
Det intressanta är att jag har nog börjat inse att det är nog en hel del folk som inte tycker om mig också, asså jag har alltid haft den lite snevridna bilden (trots att jag aldrig riktigt fullt ut vågat erkänna det för mig själv) att jag omtyckt av de flesta och att jag är snäll av mig. Något har dock fått mig att se det från ett annat håll, jag tror jag är jävlig taskig och jävlig av mig och det ganska ofta. Plus att jag är ganska otacksam och spydig och framför allt är jävlig okänslig av mig när det gäller saker jag inte gillar. Det kan ligga en hel del sanning i detta samtidigt som det också kan vara en hel del paranioa och önsketänkade från min sida för att mer få en överrensstämmande bild med den bild jag har av mig själv. Eller snarare hur lite jag verkligen tycker om mig. Samtidigt kan det också vara så att jag bra försöker framhäva detta för att få tillbaka en massa goda och prisande ord över mig själv då folk vill visa att inte så är fallet. Då jag hela tiden värderar mig och mina handlingar ur andras ögon och känner att jag skulle vara för självgod ifall jag skulle dra upp en massa bra sidor om mig själv. Jag har verkligen sanna problem, frågan är väl bara vad fan man skall göra åt de.
Det roligaste är nog att allt detta skulle också bara kunna vara i mitt huvud helt och hållet och att jag mer eller mindre romantiserar om att jag är helt urflippad mest bara för att ha något att skylla på. En patsy för att kunna peka på när allt väl skiter sig.
No comments:
Post a Comment