Nu Även På Jobbet...

Asså fan det blir bara värre och värre, inget som är så oväntat men fortfarande jävligt jobbigt och läskigt. Blev tvungen att gå hem, vågade fan inte stanna kvar. Känns så jävla surreelt, får en massa infall som jag känner att jag inte riktigt har kontroll över och att det vilken sekund som helt skulle kunna brista. Skall som tur är till vuxenpsyk imorgon så får väl jag försöka ta det därifrån, problemet är ju bara att det känns ju så där lägligt med tanke på att det varit ganska kaotiskt när Micke har varit borta och så går jag ner mig strax efter han kommer tillbaka. Nu gick jag visserligen hem idag och är hemma imorgon och hoppas av en rad anledningar att jag är tillbaka på onsdag igen.

Jobbet har varit den enda trygga punkten i min vardag det senaste och något jag kan, något som är bestående osv. och där har jag för det mesta bara kunnat koppla bort allt och bara jobba. Det har varit en liten fristad från mitt psykiska mående. Även om det är krävande, stressande osv. så har det varit en hyffsat positiv tillvaro. Jag vet inte hur jag skulle må av en eventuell sjukskrivning, det känns som om det lika väl bara skulle kunna bli värre samtidigt som om att en paus från jobbet kanske skulle ge mig mer tid till att reda ut mina problem.

Bökigt, problematiskt och börjar jag fundera på det ena eller det andra så dyker samtidigt 10 andra saker upp som kring ger detta som är problem eller lösningar som i sin tur har en massa saker kring sig och allt blir bara väldigt rörigt. Jag känner att jag skulle typ behöva mindmappa eller något för att få någon struktur i huvudet, för att ens kunna börja ifrågasätta och tänka rationellt kring möjligheter och situationer som kan uppstå.

Hoppas min bror hittar någon att gå med på Skinny Puppy, jag är inte riktigt sällskapsmaterial eller särskilt taggad att gå på konsert i mitt tillstånd.