Kom inte så långt, vågade inte gå längre heller, vet inte vad jag kunde fått för mig. Enda jag vet att det var något jag inte ville uppleva och något som jag borde vara rädd för. Jag vet seriöst inte vad som håller på att sker men att jag krackelerar är ju ganska uppenbart. Trodde verkligen jag hade det mesta på det torra men det går ju bara mer utför än vad det tidigare gjort, på ett helt annat plan.
Ringde chefen och sa att jag inte mådde särskilt bra psykiskt och att jag inte kommer in imorgon.
Solveig kommer snart hit och hämtar upp mig, skall sova där inatt.
Whuppie... insåg precis att jag behöver förklara varför jag inte drog till jobbet osv. för mina föräldrar imorgon då jag skulle förbi dem en sväng.
Vill poängtera att jag inte känner mig självmordsbenägen om någon undrar. Mår bara väldigt, väldigt konstigt.
No comments:
Post a Comment