Det är som vanligt full fart på jobbet och vi har växt lite i styrka så förhoppningsvis så kan vi bli av med den heldag vi jobbar varannan vecka, hade varit gött för det är fan riktigt segt att köra 06.45-19.30. Även om det stundtals känts ganska tungt med tanke på att det varit så mycket att fixa hela tiden så har man legat i och försökt hålla huvudet högt och haft en tro på att vi tar oss igenom det för att inte helt sänka alla andras förtroende och ens egna. Det ljusar lite då och då i virkesmörkret (framför allt).
Det känns som om jag bara mest andas Byggmax hela tiden och knappt hinner göra något annat, även om detta inte stämmer. Skall fan till Stockholm om mindre än en vecka och hälsa på en massa folk, skall bli så jävla skoj att komma upp igen !
Madde hörde av sig för ett litet tag sedan, var inte beredd på det kan jag ju säga och det rev upp allt, inte för att det direkt hade lagt sig men... Mår fortfarande riktigt jävla dåligt över det stundtals, känns så jävla jobbigt att jag aldrig mer kommer ha någon direkt kontakt med människan. Den första jag tänkte ringa när jag fått reda på att jag blivit morbror var ju naturligtvis Madde, vem annars ? Vi stod varandra extremt nära och fått uppleva så mycket tillsammans och delat många oerhört känslosamma stunder och naturligtvis var detta en av de stunder man ville dela med sig av. Men jag kan inte, inte nu längre, inte efter allt som hänt, hur mycket jag än skulle ""vilja"", bara forgive and forget så kommer jag aldrig kunna göra det mest av princip sak, jag kan aldrig mer lämna ut mig så och lita på henne någonsin mer och att försöka inse det är något som inte direkt är lättsmält. Vad skall man göra ? Livet går ju vidare vare sig man vill eller inte och det kommer ta lång tid för mig innan jag det satt sig ordentligt.
No comments:
Post a Comment