Jag tror fan jag aldrig slutar förvåna mig själv. För drygt en halvtimme sedan så mådde jag så pass dåligt att jag hade svårt att ta mig till ICA, hade tänkt att gå och handla ända sedan imorse men så när jag kom tillbaka från Lerum vid 5-tiden var det så jävla mycket folk att jag ville vänta till kvällen. Hade suttit och dragit på det en bra stund mest för att jag var seg och orkade inte gå men jag visste att jag inte gärna kunde dra på det mycket längre för jag hade ingen möjlk och bröd hemma. När jag väl bestämde mig för att gå så mådde jag så pass dåligt över hela tanken att gå och handla att jag ville spy och krypa ihop för att aldrig mer röra på mig. Det roliga i detta är ju att strax efter dessa känslor dök upp blir jag så förbannad på mig själv för att jag låter mig tas över av detta att det enda jag kan göra är att gå till ICA detta i fruktan av att rädslan för att inte kunna ta sig till ICA skulle bli allt förstor och fortsätta växa och komma tillbaka allt oftare. Ibland så förstår jag mig verkligen inte på mig själv.
No comments:
Post a Comment